Geogtapa

Historia och gemenskap

Ephrem Ishacs studie av syriskt material vid Yale identifierar en syrisk-engelsk ordbok skriven i Geogtapa av diakon Moses, även kallad Mushe Geog-Tapa. Beskrivningen anger 1857 som avskriftsår och nämner senare material fram till 1874. Den dokumenterar östsyrisk skrift jämte engelska, med vissa persiska och kurdiska ord. En enda handskrift bevarar därmed belägg för en lokal skribent i flera språkliga miljöer.

Ordboken tillhörde tidigare Hartford Theological Seminary. Ishac diskuterar samlingens flytt till Yale och jämför skrivaren med en annan handskrift knuten till American Oriental Society. Det är ett spårbart samband mellan en by, en namngiven skrivare och bevarade föremål; det ska inte utvidgas till ett ogrundat påstående om att varje Urmiahandskrift kom från Geogtapa.

En by i handskrifternas kolofoner

En annan Geogtapaanknytning finns i J. F. Coakleys recension av handskriftsforskningen. Han identifierar en avskrift av Emmanuel bar Shahhares Hexaemeron från 1890, gjord av Eshai Malek Yonan från Geogtapa. Coakley uppmärksammar skrivarens begäran om förbön under sin livstid och tolkar formuleringen mot en protestantisk bakgrund. Det är en tolkning av en bestämd kolofon, inte en beteckning för alla byinvånare.

De två namngivna skrivarna visar varför små orter hör till litteraturhistorien. En handskrifts avskriftsplats, senare ägare och nuvarande bibliotek kan ligga långt från varandra. Att skilja stadierna åt gör beläggen mer användbara: Geogtapa kan studeras genom arbete utfört där eller av personer knutna dit, medan samlingarnas senare färder följs separat.

Språk

Handskriftsbeläggen omfattar syrisk skrift, engelsk lexikografi och persiskt och kurdiskt ordförråd. Östsyrisk skrift är inte i sig en fullständig beskrivning av byns talade nyarameiska varietet.

Relaterade nyheter

Inga byspecifika sammanfattningar finns i denna utgåva ännu. Bläddra bland gemenskapens nyheter →